Hej! Ledsen for att det varit sa dott har pa sista tiden. Har haft mycket att sta i...
Idag firar jag min 200ade dag i New York, med andra ord har mer an halften av mitt ar gatt och det ar ratt skont att borja rakna ner tills detta ar over. Det har varit bade den basta, och den samsta, iden jag haft.
Varfor? Mitt ar borjade hos en familj dar jobbrollen stod i fokus, schemalagda timmar, och jag var ledig nar jag var ledig - inget annat forvantades av mig. Men, nar min davarande familj fyra manader in i programmet, kom underfund med att dom faktiskt inte var i behov av en au pair, och med tanke pa att vi bada kande oss obekvama bestamde vi oss for att avbryta. Jag gick in i en rematch och dom bestamde sig for att ga ur programmet och inte ga vidare med en ny au pair.
Jag hade tur, manga tjejer i rematch ar tvugna att aka hem (med tanke pa att rematchningen ar begransad till tva veckor) eller hamnar nagonstans de inte vill vara. Mitt anda krav var att fa stanna kvar i New York, och inte langre norrut an vad jag var da. Bara en dag in fick jag kontakt med min nya familj, bara precis pa andra sidan Hudson River. Fortfarande i New York. Vi traffades och bestamde oss for att jag skulle spendera mina sista atta mander med dom.
Jag har det bra, familjen ar trevlig, men det ar helt andra premisser an vad det var pa det forsta stallet. Har ar mina arbetstider valdigt diffusa. Vet aldrig riktigt hur jag kommer jobba foran nagra timmar innan, och jag (som fatt lovat lediga helger), kande mig lite besviken nar det faktiskt innebar helgjobb. Dessutom finns det reglerat hur mycket man far jobba, hur ledig tid ska se ut osv. Den har familjen ar mycket mer familjeinriktad nar det kommer till deras au pair, vilket sakert ar bra - men jag vill inte till hundra procent vara en del av en familj, mer en del av ett hushall. Jag bor, och jobbar, har och tycker att det ska vara sa.
Far nagon vecka sedan hade jag ett litet snack med pappan i familjen har, som vill att jag ska spendera mer av min (lediga) tid tillsammans med familjen. Har blandade kanslor nar det kommer till detta. Dels ar det for att min vardmamma har inte far lov att kora bil foran i Januari, pa grund av en skada hon haft och starka mediciner, och dels for att han vill att jag ska ha en starkare relation till barnen, vilket jag egentligen inte bryr mig sa mycket om. Ja, jag jobbar heltid med att ta hand om dom, men det betyder inte att jag vill vara runt dom all min tid. Jag haller pa att bli lite galen. Dessutom har familjens tidigare au pair varit min totala motsats, utan ett riktigt liv utanfor familjen och valdigt hemmabaserad, nar jag vill komma ut sa mycket som mojligt, traffa mina vanner och framforallt Andrae. Sa fran min sida har det varit lite funderingar fram och tillbaka de senaste veckorna. Vad gor jag med min tid, egentligen?
Nar jag sedan igar hamnade i konflikt med den aldre sonen i huset igarkvall, nadde jag botten lite. Han ar pa vag in i tonaren, med allt vad det innebar - men det innebar inte att jag ska behova ta hans gnall alltid. Dessutom ljuger han for hans foraldrar om saker jag sagt och gjort. Tur nog sa litar foraldrarna pa mig, men anda. Jag ar inte som deras gamla au pair, kommer inte heller bli det, och det ar nagot dom allihopa maste acceptera.
Sa, nu raknar jag ner dagarna tills jag kan se slutet pa detta tydligare. Mina planer framover ar lite diffusa, och det ar svart att planera nar hela min tillvaro just nu ar valdigt preliminar (ett annat av mina stora bekymmer med detta aret). Vad jag vet ar att jag kommer stanna har efter arets slut, jag vill vara med Andrae och ser ingen anledning till att aka hem sa lange laget ar sa. Sa kvar star att fundera ut hur detta ska losas.
Sa med mer an halva aret bakom mig - hade jag gjort detta igen? Nej, inte om man ser till bara vilken erfarenhet jag fatt av att vara au pair. Jag haller pa att bli galen. Men om man ser till att jag traffat Andrae, absolut. Jag ar sa glad att jag har honom, och om det inte hade varit sa hade jag antaligen suttit i min lagenhet i Helsingborg just nu.
Sa, jag mar bra, fast har en hel del att fundera ut. Hoppas alla dar hemma mar bra!
